Ligger i hängmattan men en sovande Edvin. Det är varmt, han är endast iklädd sin blöja och jag har bara ben och armar. På gräset ligger mina två bröder och solar, inne i köket står mamma. Vi är i det huset som vi alla tre har växt upp i och i varje hörn finns det minnen av vår pappa. Då slår det mig att detta är de fyra människorna som jag delar blod och DNA med. De fyra människorna som jag alltid kommer att älska oavsett vad de kommer att ta sig för. Ja, jag älskar några andra också men dessa fyra människor har en mycket speciell plats i mitt hjärta. De kan bryta mot alla lagar som finns, men jag kommer alltid att älska dem.
Jag kommer ihåg när jag var 9-10 år och vår morfar just hade dött. Jag funderade mycket över döden, så jag ritade ett hjärta i min dagbok. Jag ritade mitt hjärta och sen skrev jag alla människors namn som jag tyckte om i det hjärtat. Jag insåg där och då att de alla skulle inte få plats och började rita om. Bestämde mig för att bara rita de närmaste. Men vad gjorde jag med de som dog? Tog man bort dem från hjärtat? Det var en omöjlig ekvation att lösa för en 9-åring. Som 29-åring är den kanske inte fullt så svår. I mitt hjärta får det plats många och de som inte lever, får också plats!
No comments:
Post a Comment